Sommaren 2017 fördjupat sig 
P4 Gävleborg i olika konsthantverk.

Del 1 - Jerker Brodén
4 juli

När Jerker var 5 år gammal fick han sin första kniv av sina föräldrar och sen dess har hantverkarandan fortsatt att falla på.

I huset hemma hos Jerker Brodén och hans fru Rigmor på Bomhus i Gävle är det fyllt med hantverk av olika slag. Dom har tillsammans vigt källarvåningen på sitt hus åt vävstuga och snickeriverkstad. Intresset för hantverk och slöjd var stort hos Jerker redan som barn, så pass att han övertalade skolan till att låta honom ta två slöjdlektioner istället för en.

– Klassen var så stor så vi var uppdelade i paralleller, så vi hade två slöjdlektioner. Och jag lyckades övertala magistern om att jag skulle få vara med på bägge lektionerna, säger Jerker Brodén

Den lilla verkstaden är fylld med verktyg av olika slag, längs med ena långsidan finns vad som närmast går att likna med en brädgård och upp med kortsidan av rummet står den gamla och välanvända hyvelbänken som Jerker gör sina alster vid. Och det som fått Jerker att fortsätta genom åren är den rena skaparglädjen, som många gånger gjort det svårt för honom att lämna ett påbörjar arbete ogjort.

– På den tiden som jag fortfarande yrkesarbetade så gick jag alltid in på verkstan för att slöjda på kvällen, innan jag gick för att kolla på kvällsnyheterna. Men som regel han jag aldrig se dom för jag måste göra färdigt det jag tagit för mig. Annars hade det blivit en sömnlös natt, säger Jerker Brodén.

Del 2 - Lars-Erik Sundin
14 juli

Den här veckan tar vi ett steg in i smedjan.
För elva år sedan valde Lars Erik Sundin att sluta på sitt stressade chefsjobb för att komma in till lugnet i smedjan. 

– Här inne kan jag inte bli arg.

– Jag valde att sätta ned foten och förverkliga min dröm om att bli järnsmed. Att värma järn och forma det till vackra saker var det som gjorde att jag tog steget. 

Vad är det med järnsmide som gjorde att du fastnade för det?
– Att arbeta med händerna och kunna se hur vackra saker växer fram. Om jag kom in i en smedja kunde jag stå där en hel dag och fascineras av hantverket. 

Är det ett svårt hantverk?
– Det är alltid svårt i början, men efter en snabb utbildning i Dalarna så kände jag att jag hade det i händerna. Smide är ett stort område, en del gör yxor och knivar medan jag mest sysslar med konstsmide.

Del 3 - Helena Persson
19 juli

Utanför Hudiksvall i Sörforsa ligger en stor gård där Helena Persson föder upp Gotlandsfår. I hennes gårdsbutik hänger det stora fårfällar och kläder längs väggarna. 

– Det blir mindre och mindre tid att slöjda, men det är väldigt roligt när jag väl får tid. Då syr jag tomtar, nallar och kuddar. 

Intresset för skinnprodukter har alltid funnits där då hennes föräldrar började föda upp Gotlandsfår på 1960-talet men när hennes mamma blev sjuk och hon spenderade mycket tid på gården växte intresset och blev tillslut hennes jobb.

Vad är det som är så roligt med slöjd? 
– Slöjd överhuvudtaget är jättekul. Jag har alltid tyckt om att pyssla och är kreativ. Jag skulle kunna slöjda mer än vad jag gör eftersom det är så roligt. Men tiden räcker inte alltid till, berättar Helena samtidigt som hon syr en nalle av ett trasigt fårskinn. 

Allt fårskinn blir inte stora mjuka fällar att ha i barnvagnen eller i soffan, utan en del skinn går sönder under slakt och det blir till mindre skinnprodukter. 

När jag frågar om det är ett svårt material skakar Helena på huvudet och berättar att det är väldigt lätt. 
– Det är ett enkelt material att sy i men det gäller att vara lite försiktig med ullen, berättar Helena Persson. 

Del 4 - Ulla Florén
1 augusti

Ulla Florén i Iggesund började med keramik 1983 och är keramiker på heltid sedan 1985.

– Jag var ledig från mitt jobb och gick ett år på Forsa folkhögskola, textilestetiska linjen. Jag tänkte söka vidare och bli textilslöjdslärare. Men så hade vi fritt valt arbete två timmar i veckan och jag valde keramik. Sen dess har jag varken tagit i symaskinen eller vävstolen, säger Ulla Florén.

Ulla Florén gör brukskeramik, alltså till exempel skålar, fat, koppar och vaser. En annan genre är skulptural keramik där föremålen mer kan kallas konst. Men Ulla får utlopp för sin konstnärliga ådra i sin brukskeramik.

– Det är alltid roligt att komma på nya dekorer och nya former. Jag inspireras av mönster från gamla hälsingegårdar och kyrkor.

 Är det ett svårt hantverk?
– Det är svårt att fråga någon som håller på med det, för jag tycker ju inte att det är svårt. Jag har ju min genre och den kan jag ju. Många säger att det är svårt, men jag tycker inte att det jag håller på med är svårt.

Del 5 - Kerstin Lindell
9 augusti

Och nu ska vi in bland tyger och trådar.
Intresset för textil har Kerstin Lindell haft sen hon var liten, men har i vuxen ålder gått flera utbildningar och fördjupat sig i hantverket vävning.

– Det var ett naturligt inslag hemma när jag var liten. Man behövde sy egna kläder och sånt där, så lockades jag vidare till att sy andra saker också, säger Kerstin Lindell

Del 6 - Hasse Weissmann
22 augusti

Den här veckan lär Hasse Weissmann oss mer om smyckessmide.
Hasse brinner för pickligt smyckessmide från vikingatiden.

När Hasse Weissmann var 15 år bestämde hans mamma att Hasse skulle bli guldsmed och ordnade en lärlingsplats åt honom.
– Hon släpade med mig till en firma som hette Ädelsmide på Kansligatan i Gävle och där fick jag gå som lärling hos en Lars Bostrand. Jag jobbade med det i sju år på olika firmor, men sen blev bytte jag karriär och var militär i 33 år.
Men Hasse Weissmann släppte aldrig smyckessmidet och 2006 började han smida på heltid igen. Och det han föredrar att göra är verkligen inget lätt arbete.
– Det som ligger mig varmt om hjärtat är vikingatida silversmide. Det är väldigt små detaljer och pickligt som sjuttsingen. Jag har gjort smycken som från början innehåller 233 lösa delar.

Del 7 - Kenneth Olzon
4 september
 

I sista delen av hantverkarserien träffar vi Kenneth Olzon i Holmsveden som har målat kurbits i 40 år. Det finns vissa regler som ska följas i måleriet – och det kräver ett kreativt öga.

Under sommaren har vi fördjupat oss i olika konsthantverk och sista hantverket lärde Catrin Landén sig att måla kurbits. 
Kenneth Olzon från Holmsveden har konsten i blodet. Hans mormor var tusenkonstnär och han tror att han fått intresset får måleriet via släkten. 
Hemma i sin ateljé målar han allt ifrån små smörknivar till stolar och stora väggmålningar, som görs i mindre delar som sedan monteras ihop. 

Efter 40 år är han säker på handen vid målandet – och passar på att lära ut sitt hantverk till P4 Gävleborgs reporter.

Allt material på denna sida är hämtat från 
P4 Gävleborg